Hopp om liv..

Jodå, jag lever. Ganska väl faktiskt. Känns lite löjligt på sätt och vis att helt plötsligt ta upp bloggandet efter så lång tid, igen. Men tanken har funnits här ett tag och nu kände jag att det var dags. Ni ska slippa någon uppdatering om vad som hänt sen sist (det hade som ni förstår blivit en låååångt inlägg, även om det inte händer så där supermycket i mitt liv). Istället lämnar jag er med en bild på min nya kärlek, mitt "nya" sängbord som jag fyndade secondhand för nittio spänn! Love it!

Ooouups!

Klickade visst hem ett par alldeles för dyra skor..

Tröstar mig med att de trots allt var på rea och att det verkar som att det var det absolut sista paret i och med att de nu står listade som sold out. Nu håller jag bara tummarna för att de passar. I så fall ska de invigas på Sardinien nästa månad!

Åh..

Jag saknar verkligen bloggen ibland. Såsom ikväll. Egentligen händer inte så mycket i mitt liv som jag vill skriva om ändå känns det som att jag saknar just skrivandet, det där med att få ut tankarna ur huvudet. Dessutom är det ju fasligt roligt att kunna gå tillbaka och se vad jag skrivit tidigare :)

Får se när nästa inlägg kommer men förhoppningsvis dröjer det inte lika länge som sist. Som sagt, jag saknar verkligen min blogg..

GE MIG!

Pretty pretty pretty pleeeeeeeeeeeeeeeaaaaaaaaaaaaaaaaaaasssssssssssssseeeeeeeeeeee!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så svårt

Jag har så svårt för att bestämma mig för om jag vill blogga eller inte. Känner ett evigt dåligt samvete för att jag aldrig uppdaterar och tycker därmed att det kanske vore bäst att lägga ner. Men samtidigt, det är ju faktiskt rätt roligt att blogga. Att kunna gå tillbaka och se vad jag gjorde idag om ett halvår. Att få skriva av sig lite. Men däri ligger ett annat problem. jag har så svårt så svårt för att dra en rimlig gräns. Har alldeles för lätt att dela med mig av för mycket. Ni ska bara veta hur många (och långa) inlägg jag raderat innan jag ens lagt upp dem..

Med det sagt vill jag nog ändå påstå att jag ska göra ett nytt försök. Jag saknar det trots allt!

Klockrent!

Times are strange...

Den senaste månaden har varit en av de konstigaste i mitt liv. Det har hänt saker som jag inte ens vet hur jag ska kunna sätta ord på. Människor från förr har ploppat upp som underbara vårblommor och livet har känts rätt underbart trots allt kaos som borde vittnat om motsatsen. Det har hänt något med mig och framförallt med mitt sätt att tänka. Känner mig i mångt och  mycket som en helt ny människa. Just det kanske inte är nåt som skett just den senaste månaden utan varit på g ett tag, men jag tror att det är först nu jag har haft chans att landa i det och i mig själv. En rätt skön känsla måste jag säga.

Trots all denna förändring är det vissa saker som inte verkar förändrats, jag har fortfarande en läskig förmåga att ställa till det för mig. För att citera en nära vän " Folk säger alltid att det är komplicerat, speciellt när det kommer till relationer. Oftast tycker jag bara att de är fjantiga, men i DITT fall stämmer det ju!"  Hm, vet inte hur jag ska tolka detta, men jag antar att hon har rätt. Jag är nog lite av en expert på att hamna i konstiga situationer och kanske framförallt konstiga relationer, det måste jag erkänna, men ändå.. Jag kan ju inte vara helt ensam om att lyckas hamna i dessa situationer?

Nu kanske jag inte befinner mig i detta just nu, eller så gör jag det.. Vem vet? Allt jag vet är att det är konstiga tider vi lever i men jag tror att jag gillar det!

Horoskop

Tror inte mer på horoskop än jag tror på tomten. Läser dem alltid ändå, kom igen, det gör väl alla? Läste nyss DV:s horoskop:

Det är nog ingen idé att tro att du ska njuta av våren den närmaste tiden. Det är inte så att du har en massa verkliga problem, men du är inte på något vidare humör och rätt orkeslös. Det du måste göra blir för all del av, men bara när du pressar dig. Och när du äntligen får tid att vila kan du inte slappna av riktigt. Inte ens i kärleken kan du uppbringa något större engagemang.

Ja, vad ska man säga.....? Story of my life!

Galla

Borde verkligen inte skriva här nu men sanningen är att jag tror att jag måste. Måste skriva av mig lite av min ilska om jag ska ha en chans att somna. Är nog argare och mer besviken nu än jag varit på mycket mycket länge. Ska hålla mig ifrån att skriva exakt vad det gäller här, de flesta som läser min blogg vet det nog redan ändå.

Äsch det här blir ju bara löjligt. Kan ju för fan inte skriva om hur förbannad jag är utan att säga varför, men eftersom jag är en snäll människa som inte tänker hänga ut någon så är det bättre att jag bara lägger ner hela det här numera smått meningslösa inlägget.

Så, sorry, no juicy details for you tonight.

Hej igen!

Jag är inte död. Har bara saknat blogginspiration. Har haft ett par tuffa månader och få trevliga saker jag velat  skriva om. Och ni som känner mig vet ju vilken trevlig prick jag är (haha!), därför vill jag inte ha en blogg med bara gnäll, för jo, det har gnällts en del här den sista tiden. Men nu så börjar det så sakteliga ordna upp sig tillslut (välkommen hit älskade älskade vår!) men jag vågar inte lova några underverk med bloggen. Jag tar det en dag i taget och det får bloggen också göra.

Fortsatt kaos..

Har fortfarande inte fått ordning på mina tankar, men tänker lite som såhär: Om jag inte fått ordning på dem på nästan 29 år kanske det är dags att börja inse att det aldrig lär hända? Ok, visst är det så att jag kanske har mer koll vissa perioder än andra och just nu befinner jag mig definitivt i en av de där andra perioderna.

Jag tror att många för att inte säga de allra flesta av min tankar som vägrar infinna sig i någon ordning just nu vägrar det för att det inte var så här jag tänkte att mitt liv skulle se ut nu. Jag närmar mig trettio och jag har INGENTING av det jag tänkte att jag skulle ha. Och har dessutom ingen aning om hur jag ska få vad jag vill ha eller ens tillförsikt om att jag någonsin kommer att få det. Och ska jag vara helt ärlig vet jag nog inte fullt ut vad det är jag vill ha heller. Så följaktkligen rusar mina tankar runt runt i min stackars skalle.

Tjat och gnat jag vet. Det är väl någon sorts tidig trettioårskris eller nåt. Ännu en sak jag trodde jag skulle klara mig undan i och med min mastodont till 27-årskris. MÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖG!

Vill, men kan inte..

Åh om ni bara visste hur mycket det kliar i fingrarna att skriva här! Problemet är bara att jag inte vågar. Vet inte vad jag skulle skriva och överhängande mycket av det jag har i huvudet för tillfället är sånt jag inte vill dela med mig av här. Det är för privat. För jobbigt. Och jag har fortfarande inte sorterat mina tankar och känslor tillräckligt väl för att kunna sätta ord på dem. Sorry. Vi hörs så fort jag fått någon ordning på allt.

Tjejmiddag!

Torsdagsmys med bästaste brudarna. Precis vad jag behövde idag!

Sämnlösa nätter..

Inatt har jag sovit ut riktigt. Somnade vid elvatiden och vaknade inte förrän närmare nio imorse. SÅ skönt. Och SÅÅÅÅ välbehövligt. Sov inte en blund i söndags, lite på grund av Oscarsgalan (som jag ju inte skulle se) men mest på grund av alla tankar som snurrar i min skalle. Har en liten kris för tillfället, vet inte vad jag vill göra med mitt liv och stressen över at inte veta det äter upp mig inifrån. Nu kanske just det att jag krisar är något nytt men det börjar påverka mitt liv alldeles för mycket. Jag behöver förändring. Vet inte riktigt vad. Ska inte fly den här gången, dvs det blir ingen flytt. Dessutom har jag köpt årskort på badet så jag har liksom bundit mig till Östersund ett år framåt. Stort..

Ja ja, ska inte tråka ut er med mina gnällerier. Kan visa lite bilder på mina favoritklänningar från Oscarsgalan istället.

Cate Blanchett i Givenchy. Cate kan man (nästan) alltid lita på.

Min favorit!

Mila Kunis i underbar klänning från Elie Saab.

Camilla Alves i Kaufman Franco.

De tre över var mina favoriter, men gillar de här också..

Nytt hus

Har spenderat helgen hemma hos mamma och pappa och målat tak för glatta livet. Mamma har pratat en evighet om att måla taket i köket och hallen vitt och vad skulle väl kunna vara en bättre present att komma hem till än ett färdigmålat tak? Måste säga att jag är grymt nöjd med vår ide! Nu sitter jag och väntar på energi att måla ännu ett varv, det krävs några för att det ska täcka ordentligt men åh vad ljust och fint det blir!

Enjoy..

Här kan ni se moi bli överrumplad av en filmkamera mitt i fejjan...

Ångrade mig..

Högst upp på min lista står en ny större lägenhet eller ett hus. Men gärna med ett bubbelkar :)

Högst på önskelistan

Just nu står ett bubbelkar allra högst på min önskelista. Vill ha! Vill ha! VILL HA!

En av mina favoriter och nåt som berör (åtminstone mig)

Det fnns en blogg som jag läser i stort sett varje dag. Det finns en hel del andra bloggar jag också följer, men det är något speciellt med den här. Man kan nästan säga att jag är lite kär på avstånd i hon som skriver den. Igår skrev hon ett inlägg som handlade just om att vara kär. Att vara kär i en vän. Hur vet man? Vad ska man göra?

Jag tror att vi alla varit där en eller annan gång och med där menar jag en plats eller snarare en tid när man börjar fundera på om den där vackra underbara människan du kallar din vän kanske är något mer. Kanske är den kärlek du kallat för vänskap egentligen kärleken med stort K.

Jag vet att jag varit där. Mer än en gång faktiskt. Har inte alltid vågat såga något för det är ju så svårt. Tänk om allt blir förstört nu? Om allt förändras? MEN det kan ju också bli helt underbart. För tänk om dina känslor är besvarade.. Att inleda ett förhållande med en vän är absolut riskabelt, för det är svårt att gå tillbaka till att "bara" vara vänner när man en gång varit något mer. Ibland går det och då tror jag att den vänskap man har efteråt blir ännu djupare, så var det iaf i ett av mina fall. Men jag har även varit med om det motsatta, att allt det där underbara man hade, både innan och under, förstördes och försvann. Att det blev för svårt. Fortfarande är för svårt för att våga ta upp kontakten igen även om jag ibland saknar henne så det gör ont.

Jag vill inte titulera mig som bisexuell, eller heterosexuell eller nåt annat heller för den delen. Jag tror inte på att katalogisera människor. Jag tror att vår sexualitet såsom vi själva är lite flytande. Ibland känner man si och ibland känner man så. Ibland blir man kär i en kille, ibland en tjej. Måste man sätta en etikett på det? För mig har det aldrig varit en stor grej att jag fallit för tjejer. Har alltid vetat att det varit en möjlighet. Visst, det kanske var en speciell känsla den där första gången jag kysste en tjej. Men det var det ju första gången jag kysste en kille också så ingen större skillnad där ändå med andra ord. Kärlek är fantastiskt vacker i vilken form den än kommer så försök låta den blomstra, även om du är rädd.

Tror inte att jag skriver så mycket mer än så här. Är rädd att det blir lite för personligt. Eller, ja det kanske det redan är men ibland måste man få vara det. Här kan ni  förresten läsa det inlägg jag berättade om i början, kanske kan vara intressant att läsa det även om jag skrivit om lite samma saker.

Puss puss och kärlek till er alla!

Test

Funkar det?