Har fortfarande inte fått ordning på mina tankar, men tänker lite som såhär: Om jag inte fått ordning på dem på nästan 29 år kanske det är dags att börja inse att det aldrig lär hända? Ok, visst är det så att jag kanske har mer koll vissa perioder än andra och just nu befinner jag mig definitivt i en av de där andra perioderna.
Jag tror att många för att inte säga de allra flesta av min tankar som vägrar infinna sig i någon ordning just nu vägrar det för att det inte var så här jag tänkte att mitt liv skulle se ut nu. Jag närmar mig trettio och jag har INGENTING av det jag tänkte att jag skulle ha. Och har dessutom ingen aning om hur jag ska få vad jag vill ha eller ens tillförsikt om att jag någonsin kommer att få det. Och ska jag vara helt ärlig vet jag nog inte fullt ut vad det är jag vill ha heller. Så följaktkligen rusar mina tankar runt runt i min stackars skalle.
Tjat och gnat jag vet. Det är väl någon sorts tidig trettioårskris eller nåt. Ännu en sak jag trodde jag skulle klara mig undan i och med min mastodont till 27-årskris. MÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar